‎John Gottmans läskigt träffsäkra profetior – och hur de påverkar vår arbetsplats

Föreställ dig ett laboratorieliknande rum, fyllt med kablar, kameror och känslosensorer. In kliver ett par. De ska tillbringa 15 minuter med att diskutera något som ofta skapar friktion i relationer – pengar, svärföräldrar eller hur man korrekt placerar toarullen (för er som undrar: pappersänden ska hänga på utsidan). Psykologen John Gottman observerar dem i en kvart och kan därefter, med 91% säkerhet, avgöra om de fortfarande kommer vara tillsammans om fem år.

Hur gjorde han detta?

Gottman kollade hur paren interagerade med varandra och framförallt vilken återkoppling de gav varandra. Han kategoriserade dessa interaktioner i positiva respektiva negativa interaktioner. En positiv interaktion kunde vara saker som att ge komplimanger, att säga tack, en kärleksfull blick eller att säga förlåt när man sårat sin partner.

Negativa interaktioner var saker som att kritisera varandra eller komma med sarkastiska och elaka skämt, att sitta tyst och vara butter, att korsa armarna i ett exkluderande kroppsspråk eller att himla med ögonen.

Gottman kom fram till att par som hade fem gånger så många positiva interaktioner (eller fler) som negativa fortfarande var tillsammans fem år senare, medan de som hade färre positiva än så förr eller senare skiljde sig. Och detta gjorde han som sagt med 91% exakthet.

Det handlade alltså inte om avsaknaden av konflikter (något som är otänkbart i ett förhållande) utan snarare hur man reparerade relationen efter dessa. De som snabbt identifierade positiva saker och berättade detta fick en mycket bättre relation.

Vad har då detta med en arbetsplats att göra?

Jo, John Gottmans teorier kan appliceras på vilken arbetsplats som helst och det gjorde därför forskarna Barbara Fredrickson och Marciel Losada. De upptäckte snabbt att vi inte har riktigt lika högt ställda krav på våra arbetskamrater och chefer som vi har på våra partners men vi behöver likväl långt många fler positiva intryck som negativa för att trivas. De gjorde dock ett misstag. De ville så gärna skapa en magisk formel och kom därför fram till siffran 2,9013:1 – det vill säga att det behövs minimum 2,9013 positiva interaktioner för att kompensera för en negativ interaktion på en arbetsplats. Naturligtvis slipade andra forskare då sina knivar och sågade Fredrickson och Losada vid fotknölarna. Hur kom de fram till denna exakta siffra? Och varför tänkte de inte på att siffran kan variera utifrån saker som händer utanför arbetsplatsen, dagsform mm.

Men att det krävs betydligt fler positiva interaktioner än negativa för att ett team ska blomstra finns det ingen forskare som tvivlar på. Fredrickson och Losada släppte den exakta minimumsiffran och visade istället att högpresterande team hade minst sex gånger så många positiva interaktioner som negativa. De hittade också ett tak på 11 gånger och om man gick över detta så kändes det inte riktigt trovärdigt.

Men det viktiga är inte siffrorna utan insikterna de ger oss. Vi behöver alltså inte undvika konflikter på arbetsplatsen – dessa kommer alltid att dyka upp i en organisation. Det vi behöver fokusera på är vad vi gör när vi inte är i konflikt. Om vi då är uppmärksamma på det positiva i varandra och lyfter detta, så vaccinerar vi oss från det destruktiva i meningsskiljaktigheterna.

Hur ska man då gå tillväga? Ja, om man tar den lägsta och den högsta siffran och hittar ett spann däremellan så bör man alltså berömma eller ge annan positiv feedback minst 3 gånger och högst 11 gånger så mycket som man kritiserar eller kommer med annan negativ feedback. Det är med andra ord ganska svårt att göra fel om man tar varje chans som ges att säga något positivt till varandra.

Så när du är på jobbet, testa att tänka som Gottman. Hur många positiva interaktioner kan du ge i dag? Hur kan du bidra till en arbetsmiljö där alla känner sig värdefulla? Kanske är det precis vad som behövs för att ditt team – precis som ett kärleksfullt par – ska hålla ihop, även när det blir tufft.