Under mina fem år som chef för en kulturskola genomförde vi en enorm mängd stora förändringar.

I detta var det två saker som hjälpte mig särskilt mycket:

1. De flesta förändringar var efterlängtade.
   Detta var en nyckel till framgång. Att införa förändringar som personalen faktiskt vill ha gör arbetet så mycket lättare. Ibland måste man såklart driva igenom saker ändå – men det är lite som att servera broccoli på ett barnkalas – det går väääldigt mycket trögare.

2. Jag bad om hjälp.
   I de flesta fall kunde jag involvera medarbetarna och be om deras hjälp för att genomföra förändringarna. Det blir alltid bättre om man ber om hjälp än om man presenterar en färdig lösning som är klar att införa.

Ett undantag var förstås pandemin. När vi med omedelbar verkan – direkt efter jullovet – var tvungna att ställa om undervisningen till digitala möten, fanns inte tid att utforma lösningen tillsammans. Lärarna var på jullov så jag fick sätta ihop en lösning på egen hand. Men alla förstod allvaret, och när lärarna kom tillbaka tog de ett enormt ansvar. De var fantastiska.

Men – på en punkt gjorde jag fel.

Vi åt inte tillräckligt med tårta!

Du kanske tror att jag skämtar. Men det gör jag faktiskt inte.

I stora förändringsarbeten behöver vi inte bara tänka långsiktigt – vi måste också ha kortsiktiga mål - delmål som vi kan bocka av, känna stolthet över och fira tillsammans. Tårta är ett symboliskt – och bokstavligt – sätt att visa: vi lyckades med det här! Det finns såklart andra sätt också. Det behöver inte kosta en massa pengar. Det viktiga är att vi firar tillsammans.

Så: gör inte mitt misstag.
Ha en långsiktig plan – men sätt också kortsiktiga mål. Och när ni når dem: stanna upp. Dela glädjen. Ät tårta. Eller något annat.

Men fira!